3-0 mot Bolton följt av 5-1 borta mot Newcastle, det kändes som två helt okej nyårspresenter att ta med sig inför det nya året.
Inför matchen mot Newcastle var det en motståndare jag oroade mig för, det var inte Owen, det var inte N’Zogbia och det var inte heller Jonas Gutierrez. Självklart var det Shay Given jag var orolig för och att han skulle ha en ”sådan där” dag. I en halvtimma blev jag bara mer och mer övertygad om att det var just en sådan dag han hade, men när Gerrard vackert placerade 1-0 efter ett väldigt fint anfall så andades jag ut rejält. Det kändes som vi förde matchen totalt och just då kändes det inte som att Newcastle skulle kunna göra ens ett mål. Hyypiä gör återigen en väldigt bra match (han slår en idiotpassning i andra halvlek, som för övrigt är anledningen till Mascheranos gula kort, men annars är han fläckfri) och utökar till 2-0 på ett för honom synnerligen karaktäristiskt sätt. Jag blev faktiskt lite orolig när Newcastle genom Edgar lyckades trycka in sin reducering precis innan halvtid. Inte för att det fanns någonting i spelet överhuvudtaget att vara orolig över, men jag var orolig att det skulle tända Newcastlespelarna till andra halvlek och kanske göra oss något försiktigare. Min oro visade sig vara helt och hållet obefogad.
Även om de säkert kom av sig mer eller mindre direkt när Babel gör 3-1 tidigt i andra halvlek så kändes det aldrig riktigt oroligt, vi styrde matchen totalt i 90 minuter. Vad Newcastles försvar pysslar med vid Babels mål går dessutom att fråga sig, men jag är inte säker på att det finns särskilt många vettiga svar på det. Spelet rullar på och Premier Leagues kanske bästa målvakt när han är på det humöret fortsätter att för dagen vara Premier Leagues bästa målvakt. Efter ungefär 60 minuter får Alonso komma in på bekostnad av Benayoun, som återigen gör en bra insats, Benayouns spel på slutet har verkligen inte varit samma som det som frustrerat så många Liverpoolsupporters, tummen upp för det. Alonso spelar som Alonso under den halvtimma han får på planen, det känns väldigt tryggt (både offensivt och defensivt) när han är på planen, Lucas flyttar samtidigt ut på kanten.
Gerrard fyller på med ett ännu finare mål än det första och blir samtidigt snyggt framspelad av Lucas som gör en riktigt stabil insats, assisten fram till Gerrards andra mål krönte en för dagen utmärkt insats. Kort efter Gerrards mål blir han utbytt vilket jag tycker känns vettigt, Ngog ersätter och gör ett piggt inhopp där han skapar en hel del oreda på egen hand. En del av den oreda han skapar leder till att han blir fälld i straffområdet och en klar straff döms där den utbytte Gerrard tyvärr inte får chansen att fixa ett hattrick. Alonso tar istället hand om straffen och sätter den säkert, inte ens Shay Given kan stå emot längre. I den 78:e minuten görs det sista bytet då Kuyt byts ut och äntligen får Martin Skrtel göra comeback. Liverpool spelar i slutet med en ruskigt stabil backlinje bestående av:
Insua - Agger – Skrtel - Hyypiä – Carragher
Framför den backlinjen har vi alltså Lucas, Mascherano och Alonso på planen, mot ett Newcastle som inte visste hur man spelade anfallsfotboll. Hur verkar det som mjukstart för Skrtel efter skadeuppehållet?
Många spelare gör bra insatser i den här matchen, och oavsett vad Newcastle presterar så går vi fortfarande ut och gör det jobb som måste göras, därför har jag inget problem med att dela ut beröm till vissa spelare, oavsett Newcastles prestation. Den första som bör nämnas är dock inte Liverpoolspelare, det är såklart Shay Given. Har ni missat matchen men i efterhand läst artiklar om den, sett sportnyheter på teven eller följt diskussioner på nätet så tror jag inte ni har kunnat undgå det ens på ett enda ställe, Shay Given var verkligen matchens lirare (möjligtvis tillsammans med Gerrard), och det trots att han fick släppa in fem mål.
Insua har jag inte skrivit något om än, men han gör återigen en mycket stabil insats och jag kan bara minnas ett enda misstag från hans sida såhär långt (sett till alla matcher den här säsongen), betänker man då förutsättningarna med hans ålder, den liga han får spela i och hur lite han fått spela innan så är det helt sanslöst att han kan prestera så bra så snabbt. Benayoun och Lucas gör det som sagt bra, Kuyt är Kuyt, ni förstår vad jag menar med det.
Babel gör inte en alltför imponerande insats, han är inte direkt dålig, men inte heller bra, däremot gjorde han ett mål, ett riktigt riktigt skitmål, men såg ni hans glädje efter det målet? Oj vad han såg lättad ut och oj vad han uttryckte sin glädje. Förhoppningsvis innebär det en självförtroendeboost för honom för är det något den mannen behöver med den spelstil han har så är det självförtroende och en tro på att han kan lyckas med det han gör. Under fjolårssäsongen fick vi se glimtar av hans potential några gånger och jag tror vi alla vet att han kan så mycket bättre än han presterat hittills. Det vore verkligen så härligt, både för honom och för oss, om han kunde få ur sig all den fotboll han har inom sig.
… så mycket text, men egentligen ingenting om Owen men… tja… vad finns det att skriva?
Slutligen har jag även sett att det varit lite funderingar inför matchen när laguttagningen presenterats. Att Keane inte startade tycker jag inte är så konstigt, han spelade 90 minuter i matchen mot Bolton (som tog slut mindre än 48 timmar innan matchen mot Newcastle) och i slutet av matchen hade han kramkänning flera gånger. Med det i åtanke kan jag även förstå att man inte gärna bytte in honom när segern var säkrad så pass tidigt som den var. Babel var även han utvilad och jag kan förstå tankarna med att spela honom istället för Riera även om Riera blev utbytt mot Bolton, men på den positionen kan man gärna rotera lite om det finns möjlighet till det. Att Alonso fick vila och Mascherano (eller Lucas beroende på hur man ser det) fick spela förvånade mig lite, men även Alonso spelade 90 minuter mot Bolton och jag hade inga problem med att vi startade som vi gjorde.
Men oavsett. När jag får en startelva presenterad för mig så står jag bakom den tills dess att matchen är färdigspelad. Jag kanske inte håller med om laguttagningen men sådant tycker jag man kan diskutera innan och efter. Under matchen (och ja, då menar jag från och med det att startelvan presenterats) så stöttar jag mitt lag, har en spelare den röda (eller grå eller gröna eller vad det nu är) tröjan på sig och går ut och gör sitt bästa så står jag bakom honom oavsett om han heter Steven Gerrard eller Lucas Leiva. Att jag gör på det viset betyder inte att jag inte gör skillnad på en spelare och en annan, men när matchen blåses igång så spelar det ingen roll, för då spelar de som spelar, och de har precis samma mål och önskningar som jag har.